Leijonhjärta



I feel the chemicals kicking in

Skyll dig själv ingenting händer här
Men det gör ingenting om dina händer är här
Skyll dig själv, för folk vill gärna lära känna dig
Men nej, för jag har inte sett nån som dig än...

Vi är förlorare, vi två, sen vi var 17 år
Och dom säger bla, bla, bla, bla
Du fattar ingenting
Och du svarar cha, cha, cha, cha
Ni får mig vart ni vill

Och dom säger bla, bla, bla, bla
Du fattar ingenting
Och du svarar cha, cha, cha, cha
Dom får dig vart dom vill

Håkan Hellström, vi två 17

Om nesten nøyaktig femtifem minutt, blir eg 17 år.

Eg

venter

til

det

har

slutta

å

regne

så

eg

kan

ut

å

springe.

every day there's a boy in the mirror
asking me
what are you doing here
finding all my previous motives
growing increasingly unclear

Strangers passing in the street
By chance two separate glances meet
And I am you and what I see is me
And do I take you by the hand
And lead you through the land
And help me understand the best I can

And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay,
Headlights on the hillside, don't take me this way,
I don't want you to hold me, I don't want you to pray,
This is bigger than us

-meg, kva er det eg driver med?

tar sjangsar

Akkurat no slo det meg at eg kanskje burde tenke litt meir på korleis karakterutskrifta mi no til jul kjem til å sjå ut.

Imorgon har eg prøve i privat økonimi. Og eg skal kanskje gå på skule i over ti år til. Eg veit ikkje heilt, kvar skal eg begynne? Eg er litt redd for å ikkje vere god nok, i alt eg skal gjere. Men livet er for kort, uansett kva.

Om litt skal eg tilbake til midtausten, og om endå kortare tid får eg hund.

Eg kjenner meg litt sjuk av lykke.

Eg nytter perleøydedobber av plastikk, og er derfor unik og automatisk akseptert og vaker.